Dessa tematiker: tapet, måleri, bild och möbler, är dem som ständigt gör sig påminda i Lars Heibergs arbeten. Målerierna skall ständigt tvingas in i en slags funktion, just som soffastycken eller fungera som väggar – eller för att vara mer precist: liksom soffastycket är en slags förlängd tapet, väljer så Lars Heiberg, av konstnärlig eller av ekonomisk nödvändighet, mig gör det detsamma, att måla på kasserade tapeter och montera bilderna på en slags målerivägg: en stagad tapet som en slags kulissvärld. Ett tapethus.