Detta di­let­tan­teri är inte bara en central te­ma­tik i Jakob von Gunten, men i Walsers hela författarskap. Vanligen läses det­ta walserska Kleinsein, på bakgrund av Benjamin eller Kafka, i ter­mer av en mo­dern allegori. När Canetti och många efter honom i Walser ser en re­vo­lu­tionär vars subversion drivs av ett avväpnande skratt eller judoaktig litenhet gent­emot en livsfientlig övermakt, så är en sådan för­stå­el­se betingad av en mo­dernistisk allegorese. Argumenterbara är läs­nin­gar som dessa givetvis, men undertecknad övertygar de inte.