Det Kleinsein och di­let­tan­teri som Walser framskriver i Jakob von Gunten pekar på inga sätt fram emot mo­dern­ismen, men till­ba­ka till senromantiken och sym­­bo­­lis­­men. En senromantik där öken fort­fa­ran­de är ensamhet och alptoppar svällande sublima känslor, men vars ”Grand Style” inte bara skall undvikas, men undergås så radikalt som möj­ligt.