I re­la­tion till sub­jekt som Jakob Vedde Hull eller Axel Car­pe­lan, har för­fat­ta­ren, som målsman, en förmåga, att via denna impo­tens, via det­ta ”and­li­ga­ invalidskap”, företräda den, skänka den­na impotens verklighet. Författaren tager sam­ti­digt på sig utsagans omöjlighet, som genom lit­te­ra­tu­rens möjlighet erhåller existens. Detta betyder att sub­jek­tet inte kan urskiljas från den målsman som företräder dem, som vittnar om dem.