Författaren kan inte skiljas från sitt infantila sub­jekt. De är intimt förbundna med va­rand­ra i tex­ten, i vittnesmålet: som ett sam­manfall av en stum impotens och en möjlighet till lit­te­ra­tur. Däri ligger na­tur­ligt­vis­ ock­så litte­ra­turens konting­ens, som ett potest non fieri, en förmåga till att låta bli.