Sett i ljuset av Wal­sers hela lit­te­rä­ra verk­sam­het, kan vi ock­så säga, att det som Walser i hans jag-för­ne­kande och jag-utra­de­ran­de fan­tas­matik sva­rar till, är en sådan åter­gång från att ha varit författare och auk­to­ri­tet, auctor, begär han att bli skrivare, scriptor, inför en imaginär före­lä­sa­re, lector.