I syn­ner­het gällde detta klassiker och texter som användes i kloster‑ och universitetsundervisning, varvid man pla­ce­ra­de ett antal skrivare vid sidan om va­rand­ra vid varsin pulpet, eller uppradade på en bänk, i ett rum där för­fat­ta­ren (auctor) eller någon annan textkunnig (lec­t­or) som före-läste texten och skrivarna ned­teck­nade det upplästa, och så­le­des fick man, efter en kollatio­ne­ring och rättande av individuella fel, ett antal böcker ut ur sam­ma text. Situa­tionen vi må tänka oss här liknar till förväxling en scen från ett klassrum.