Enrique Vila-Matas behandlade temat, författarjagets avhäng­ning och upphöret av skrift, i litterär form för några år sedan i Bartleby y compañia, där det bland annat heter om en viss Roberto Bazlen, att ” han var ondskapsfull. Hela ti­den var han sysselsatt med andras liv, med andras för­hål­lan­den : kort sagt, han var en försakare, som levde genom andras liv ”. Litteraturen baserer sig här på ett såväl kadaveröst som ett obscent moment. Det kadaverösa momentet be­står i att för­fat­ta­rens liv är ett genom andra levt ; det obscena i att en bok är sam­ma försakares bud på li­vet, riktat till dem, som lever det.