Archibald Olson Barnabooth, den ame­ri­kan­ske industrimagnaten, som i starten av sin dagbok hade sålt ut alla sina egendomar och bundna värden för att leva på en ränta av 10.450.000 livres sterl­ing, och med denna drar ut på sin ”resa som en fri person”, av­slu­tar denna resa som en för­fat­ta­re défroque, gan­ska som Mar­cel Du­champ betecknade sig som själv som ”défroque”, som en avhängd konst­när; A.O. Barnabooth, tex­tens sujet, ställer undan sig själv i form av en avställd och apatisk bok. Formulering­en är kuriös, hur kan ett ämne, sub­jekt, upphöra med att vara för­fat­ta­re, auctor?