Men Der Räuber, som den kom att heta, tillsam­mans med det mesta som han skrev under denna tid, skrevs i en oläslig minia­tyrskrift. Länge ansåg man denna miniatyr­skrift för en underlig och gräns­psykotisk kryptoskrift, lik­nan­de de maniska teckningar och tecken­an­hop­nin­gar man finner hos schizo­frena. De förs­ta rapporterna som kom om denna skrift presenterades av Carl Seelig i tidskrif­ten DU, som en “odechiffrerbar hemlig skrift”, senare visade Jochen Greven i sitt förord till “Räuber”-romanen, att det var tal om en slags privat-stenografi, en miniatyriserad och förkortad utgåva av en tysk kurrantstil, vad Greven benämnde “Mik­ro­gram­­me”.