Så­le­des började ock­så konservering, restaurering och fram­vis­ning av målnin­gar­na för besökare ock­så ingå i de stats­li­ga angelägenheterna, och en lik­nan­de för­skjut­ning iakttager man under denna tid ock­så an­gåen­de na­tu­ra­lie­sam­lin­gar­na. Innan den förs­ta hälften av det 18. år­hund­ra­det hade ingen några för­vänt­nin­gar till att staten skul­le bli ägare till någon naturhistorisk samling, trots att denna typ av sam­lin­gar hade existerat sedan det 16. år­hund­ra­det; och ut­i­från sam­ma håll­ning, hade ingen innan 1770-talet krävt av staten, att den skul­le ta ansvar för skyddandet av målningar och skulpturer eller ens för skapandet av något offent­ligt galleri.