Kaspar Utz, erotomanen, bedragaren och sam­la­ren av Meis­sen­pors­lin i Bruce Chat­wins lil­la bok med sam­ma titel, berättas där att ha skrivit i en artikel, betitlad ”Privat­sam­laren”: ”Ett föremål i en museimonter [...] måste föra en lika o­na­tur­lig tillvaro som ett djur på zoo. I ett mu­se­um dör föremålet – av kvävning och män­nis­kors stirrande – medan det enskilda ägan­det ger ägaren rätt och behov av att beröra. Lik­som det lilla barnet griper efter den sak det säger namnet på, återger den pas­sionerade sam­la­ren, i ett harmoniskt samspel mel­lan hand och öga, före­må­let dess ska­pares liv­gi­van­de beröring. Samlarens fiende är musei­in­ten­den­ten. Idea­let vore att mu­seer­na plundrades vart femtionde år och deras sam­lin­gar för­des ut på marknaden igen...”.