Där­ef­ter pub­licerar Warburg nästan ingen­ting, men för­mod­li­gen arbetar han på, den enligt mig vik­ti­gas­te tex­ten han kom att publicera, dvs. “Heidnisch-antike Weis­sa­gung in Wort und Bild zu Luthers Zeiten”, som ut­kom­mer i 1920. Det är där­ef­ter, in­tressant nog, som War­burg prak­tiskt taget upp­hör med att pro­du­cera konst­his­toria i någon mer tra­di­tio­nell mening, för att istäl­let arbeta med Mnemo­sy­ne-atlasen, samla material, skriva noter, teckna schemata, ikono­grafiska ‘genea­lo­gier’, titelförslag, klippa, klistra och låta av­foto­­­grafera bilder – och na­tur­ligt­vis­ – sköta om sitt eget välbefinnande, vil­ket tog en hel del tid mel­lan 1918 till 1923.2