KINESERI [fr. à la chinois, ett förhåll­ningssätt till ting och saker]. Under andra hälften av 1700-talet, när upplysning­ens sol kastade sitt skarpaste ljus över människan i Occidenten, uppträder med en viss envetenhet en slags löjlig, konsekvenslös och barnsligt lekande formvilja, som finner sin nä­ring i en dilettantisk tillgång till det nyligen upptäckta ki­ne­sis­ka form­språket. Det är denna oan­svar­liga formvilja man kallar kineseri.