Poesin, om vi må ut­trycka oss så, i denna händelse ligger na­tur­ligtvis i det­ta sista ord, det­ta ”jeg skal lige …”; ett me­nings­fragment som förtjänar att pryda vilken som helst gravsten. Och vidare : denna synkoperade fras synes oss den mest precisa med vilken man kan ka­rak­tärisera det levda li­vet, den mest precisa språk­liga formel för sub­jek­tets parader mot en påträngande omvärld.