Ytterst handlar det om att Ikonklasm och Konst är två sidor av sam­ma sak. Det är därför som graffiti eller ”street art” är vår tids vik­ti­gas­te konstyttring (liksom nonfi­gurativ konst var avantgardens), åt­min­sto­ne i den mening­en att den blottlägger kons­tens grund­läg­gan­de funk­tions­sätt, i det att den i ett och sam­ma moment ska­par som den destruerar, och är destruktiv i sin skapelse. Detta gan­ska mot­satt­ den konstsvärmeriska italesättning­en som vi annars blir proppade fulla med i vår borgerlig-romantiska tradition. Detta dubbla moment av försvinnande framträdelse och fram­trä­dande försvinning är fasthållet, inte i namnet, men i sig­na­tu­ren.