Under den förs­ta halvan av det sextonde år­hund­ra­det dyker det i det nederländska landskapsmå­le­riet upp en hel genre, som på en preg­nant tyska har rubricerats ”Welt­landschaft”. Denna bild­gen­res förs­ta, och mest be­ty­dande företrädare var Joachim Pati­nir (1485–c.1524), vars landskapskonception, med dess re­la­tivt skarpa koloris­tis­ka tredelning i för­grund, medelgrund och bakgrund, dess groteskt upp­skju­tande, knivskarpt i blå­grått målade stenmassor och bergmassiv, supplerade av ett mo­tiv som SS. Antonius, Hieronymus, eller Christophorus, Flyk­ten – och framför allt Vilan på Flyk­ten – till Egyp­ten eller Jo­han­nes Predikan i det Fria,