Kontoret

Med Robert Ek och Magnus Wallon.

Vetlanda Konstmuseum, Vetlanda, 12.IV.–3.V.2008

KONTORET föreställer ett kontor, i vil­ka ing­en arbetar, men där det ändå arbetas. Tydligen fungerar kon­to­ret som ett slags sekretariat för ett spel, vars regler är till ständig diskussion.

Dessa två ting: kon­to­ret och spelet ut­gör ramen för denna installation. Dem som besöker ut­ställ­ning­en ställer därmed ock­så upp som pjäser i det­ta spel. Eftersom man som besökare ställer upp som pjäs i spelet, påverkar man ock­så kon­to­rets arbete och spelets regler. Besökarna producerar alltså regler till ett spel, som ännu inte har något namn eller något mål. Även om man försöksvis skul­le kunna sam­manfatta det som att spelet går ut på att vinna, men handlar om att förlora.

KONTORET är en spegelbild av verkligheten. Det handlar inte om sanning eller trovärdighet, men om möjligheter och föreställningar. Rummet, i vil­ket kon­to­ret är installeret är spel­planen. Reglerna pro­du­ce­ras dels av besökarna och deras rö­rel­semönster i rum­met, dels av De Hängda Bröderna, som övervakar spelet som två nidkära domare. De regler som besökarna producerar är den text som är projicerad på den ena kortsidan. De Hängda Brödernas regler kan läsas i text och bild på ut­ställ­ning­en.

Det nyttar föga att fråga till förnuften till domarnas – alltså De Hängda Brödernas – beslut. De verkar helt och all­de­les efter devisen: Don’t call us, we call you, eller, på svenska: ”våra öp­pet­ti­der är måndag och torsdag mel­lan kl. 8.00 och 10.30, tisdag mel­lan kl. 9.00 och 11.00, fredag mel­lan kl. 7:30 och 9:00, onsdag stängt”. Ett beslut vi allesammen ock­så känner igen via kontakt med myndigheter. Men De Hängda Bröderna är observanta. De ser allt, noterar allt, och diarieför allt. Detta eftersom de verkar från en helt annan dimension. Det är denna dimension installationen försöker att teckna. Och det är denna dimension som besökarna kom­mu­ni­ce­rar med, blott genom att verka som spelpjäser i det­ta spel.

Jan Bäcklund